Sheltiens historia

Sheltien eller shetland sheepdog som den egentligen kallas, kommer ursprungligen från Shetlandsöarna.

(Kartan är från Wikimedia Common)

Shetlandsöarna ligger norr om Skottland och 300 km väster om Norge.

Historia

De första spåren av jordbrukare på Shetlandsöarna är från 4500 f kr. Redan då levde man i välorganiserade samhällen. Det finns en del lämningar av tidiga bosättningar bl a i Jarlshof. Förutom jordbruk ägnade man sig även åt fiske och fårskötsel. Troligtvis hade använde man redan då hundar som hjälp på gården.

 Historiska lämningar från Jarlshof.

(Bilden är från Wikipedia)

Vikingaperioden

På 700-talet e kr började vikingarna kolonisera Shetlandsöarna ( och Orkney). Norge var överbefolkat och bönder sökte sig till nya områden. På 800-talet tog nordbornas emigration fart och under 600 år var Shetlandsöarna en del av det norska väldet.

Den nordiska kulturen infördes alltså och påverkan märks även idag (ortsnamn, seder).

På 1400-talet pantsatte Norge Shetland och Orkney och då man inte lyckades lösa ut öarna deklarerade Skottland 1471 att de var en del av Skottland. Norsk lag gällde dock på Shetlandsöarna fram till 1600-talets början.

Sheltien härstammar från hundar som infördes av främst norrmännen. Det var den norska buhunden och olika typer av spetsar. Shetlandsöarna besöktes då och då av främmande fartyg och man tror att skeppshundar från europeiska fastlandet och från ex Island har påverkat rasen. Det finns berättelser om att en engelsk King Charles Spaniel semestrat på Shetlandsöarna och lämnat spår i form av den tan-färg som finns hos en del shelties.

Vad användes sheltien till?

Shetlandshunden var en arbetande hund. Invånarna på Shetlandsöarna var småbrukare som livnärde sig på fiske, jordbruk och får. Man behövde en hund som vaktade grönsakslandet och fåren, och som larmade om objudna gäster kom. Så sheltien var ursprungligen både vakt- och vallhund.

Under 1800-talet bedrev man intensiv fårskötsel på Shetlandsöarna och då korsades skotska fårhundar med den ursprungliga shetlandshunden och sheltiens vallinstinkter ökade och utseendet ändrades. Sheltien blev en minicollie. Collie var vid denna tid en benämning på en skotsk vallhund.

 

Klimat

Shetlandsöarna ligger i norra Atlanten och har ett hårt klimat. Under höst och vinter regnar/snöar och blåser det otroligt mycket. Shetlandshunden utvecklade egenskaper som gjorde att den kunde tåla detta klimat. Den utvecklade en päls som skyddar mot hårt väder och vind, och var ganska liten, lägre än dagens standard och lite kraftigare.

(Bilden är från Wikimedia Common)

Det sägs att både djur och människor som bor i områden med hårt klimat ofta är småväxta. Shetlandsponnyn är en liten och härdig häst som utvecklades på Shetlandsöarna. Även shetlandsfåren var småväxta och härdiga.

Två shetländska kvinnor med sina hästar, från ca. 1900. (Shetland Museum photographic archive)

Kärt barn har många namn…

Sheltien har haft flera olika namn. På Shetlansöarna har den har kallats Toonie Dog (toon = gård), Peerie Dog, Shetland Collie och slutligen Shetland Sheepdog.

I slutet av 1800-talet deltog shelties vid utställningar på Shetlandsöarna, och i början av 1900-talet ökade intresset av att föda upp dem. Engelska sjömän som besökte Shetlandsöarna började köpa med de små vackra hundarna hem till sina familjer.

1906 visades sheltien för första gången på Crufts, då som en miniatyrcollie.

1908 startade skotten James Loggie den första rasklubben, the Shetland Collie Club, i Lerwick. En pionjär, Miss Day Currie beskrev den 1908 på en utställning i Glasgow som ”små blandraser mellan 25 och 30 cm höga”.

1914 hade namnet bytts till Shetland Sheepdog p g a kritik från uppfödare av den större collien. Sheltien hade  då existerat  i århundraden skild från collien, och hade en egen historia.

The American Kennel Club registrerade den första shetltien 1911, och the American Shetland Sheepdog Association bildades 1929. Första sheltieutställningen i USA hölls 1933.

Vilken är sheltiens bästa storlek, typ och kroppsbyggnad? Detta har diskuterats av de olika sheltieklubbarna, och det skiljer idag på flera punkter mellan amerikansk och engelsk standard. Standarden har också ändrats flera gånger under årens lopp. Särskilt har man diskuterat sheltiens storlek. I början angav standarden en lägre sheltie.

Sheltien i Sverige

Den första sheltien (en hane) importerades till Sverige 1930. Året därefter importerades två tikar. Redan 1932 ställdes nio shelties ut, och intresset för sheltien ökade successivt särskilt efter andra världskriget. I slutet av 1960-talet fanns ca 700 shelties registrerade.

1967 bildades Svenska Sheltieringen  som inofficiell rasklubb under Svenska Sällskaps- och Dvärghundsklubben. Första numret av Sheltiebladet gavs ut.

Antalet registreringar ökade till över 1000 vid 1970-talets början, för att sedan minska på 1980-talet till som lägst ca 650.

1981 godkändes Svenska Sheltieringen som specialklubb av SKK:s Centralstyrelse och ändrade namnet till Svenska Shetland Sheepdog Klubben.

2012 registrerades 948 shelties, och var då den elfte vanligaste rasen i Sverige.

 

Här kommer foton från Shetland Museum photographic archive från 1910-talet, och visst ser man stora likheter med dagens sheltie!